Min sänggranne, en helt fantastisk man på 86 år, är bland de absolut bästa och mest inspirerande personer jag mött. Han kommer tassande över till stolen bredvid min säng och berättar långa historier om kriget, om konst och historier från sitt liv. Vi talar ibland spanska med varandra och han har lärt mig hur man räknar ut 75x75 utan att anstränga sig.
Det bästa av allt är ändå att jag fått ett nytt perspektiv på hur gamla människor kan vara. Det är så lätt att hamna i ett tänk, vårdbiträde som jag är, om att alla gamla blir dementa. Det är så himla skönt att få träffa en 86-åring som chattar på Facebook och kommer ihåg vad hen hade för lön som 15-åring. Det har liksom befriat mig från min stora rädsla för sjukdomen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar