19. Klyschan Emilia, 55

Klockan är 10, dörren går igen och nyckeln vrider om låset. Jag ligger under ett duntäcke i det ljusa sovrummet med skira vita gardiner och solen glimtar bakom persiennerna. Ute hörs fågelkvitter, barnarop, plingklockor och en arabisk flöjt. Allt är som vanligt på Stengatan på en söndag.

Jag bara ligger där och tar in alla ljud och alla känslor, trivs och myser vid tanken att här ska jag bo, här är mitt hem. 

Jag slår igång radion och tappar upp ett bad med rosendoft, njuter en stund av värmen från vattnet medan inpackningen verkar.

Frukost äter jag på balkongen till ljudet av lugn jazz. Jag äter långsamt upp nektarinerna och den turkiska yoghurten medan jag njuter av solen i min tunna långklänning. Därefter tar jag fram boken Musselstranden och sida efter sida omsluts jag av det stilla lugn som nu infunnit sig.

Carpe Diem.