Det är först nu jag insett att jag älskade gymnasietiden. Jag älskade mitt sista år på gymnasiet så oerhört och jag önskar att jag fick uppleva det tiden igen. Nu bor vi i olika städer, jobbar, pluggar, har inte tid.
tisdag 13 augusti 2013
28. Gymnasiet, I totally miss you
Jag drabbades just av en enorm känsla av vemod och saknad. Jag vill så gärna gå över kullerstenen mot språklådan i stor halsduk och höstvind. Dricka Cacao Creme i biblioteket och kämpa med projektarbete och/eller bara svamla. Svamla hela tiden, varje dag med svamliga, fnissiga kompisar som inte orkar plugga, bara göra sangria och äta sura hårda godisar. Jag saknar att hata språklådan och jag saknar matsalen. Jag saknar att springa till bussen och jag saknar min så insiktsfulla, kloka klass. Jag saknar att låna ett tangentbord och lämna ID-kortet i pant. Jag saknar saknar saknar biblioteket. Jag saknar biblioteket och dess många bord på rad, små grupprum, tidningshylla, Ottar, de feministiska bibliotekarierna och de stora fönsterna mot museet.
Det är först nu jag insett att jag älskade gymnasietiden. Jag älskade mitt sista år på gymnasiet så oerhört och jag önskar att jag fick uppleva det tiden igen. Nu bor vi i olika städer, jobbar, pluggar, har inte tid.
Det är först nu jag insett att jag älskade gymnasietiden. Jag älskade mitt sista år på gymnasiet så oerhört och jag önskar att jag fick uppleva det tiden igen. Nu bor vi i olika städer, jobbar, pluggar, har inte tid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Alltså wow mitt inre skrumpnar sakta men säkert ihop, skrikandes. Jag saknar, och jag saknar ännu ännu mer efter detta inlägg. Älskade, du är bäst!
+min mage får ont vid tanken på att aldrig återvända till denna tid.Ett stort, glupande hål. VARFÖR blev vi så stora? Jag vill trean!!
Skicka en kommentar