Kära systemet, jag älskar att bada. Jag älskar att bada så mycket att mina ögon tåras ibland när jag tänker på det. Trots det har jag inte badat i havet en endaste gång i sommar. Delvis på grund av kallt vatten, delvis på grund av en hektisk vardag, delvis på grund av att jag känner mig som ett fläskberg.
För det känner vi ju alla till såväl, systemet, alla komplex. Att tillbringa fyrtio minuter framför spegeln. Spegla magen, spegla rumpan, spegla låren, spegla brösten. Stå och dra i bikinin och fråga sig om de kommer tycka att jag är tjock, om fläckarna på benen kommer synas, om någon kommer tänka på mina onormalt korta ben, hur man döljer bristningar och om någon kommer se ärren. Kommer de tänka "oj vad tjock hon blitt på senaste" eller bara "satan vilken blek tjej"?
Kära systemet vad du får oss att tvivla på oss själva. För att du säger åt oss att vi inte duger som vi är men att vi trots detta förväntas vi klä oss utmanande, visa naveln och tuttarna. Är inte det ett koncept dömt att faila, systemet? Att vi ska visa upp en kropp vi skäms över på grund av orimliga ideal, du vet.
Även om jag vet att alla ser olika ut och att alla gillar olika, att jag
är perfekt i flera människas ögon och att jag vanligtvis är
nöjd med min kropp, tvivlar jag på mig själv framför spegeln. Och jag kan inte låta bli att tänka på dig och hata dig för jag vet att det är du som har ställt till detta.
Kära systemet, idag lagt jävligt mycket pengar på världens snyggaste baddräkt som jag tänker använda för att slippa visa exakt hur jag ser ut naken. Jag tänker använda den för att dölja min bleka bullmage och mina kärlekshandtag. För att slippa få hela min kropp betraktad och bedömd. Men det är väl inte heller rätt, eller hur? Jag förtjänar väl att få gå och simma, som jag älskar så mycket, utan att någon ska utvärdera mig? Jag ska väl egentligen kunna gå naken utan att någon ska granska mig och betygsätta mig? Egentligen?
Systemet, jag har förstått att du inte tycker som jag. Att du tycker att jag är mindre värd för att jag inte har putrumpa och milslånga ben och det där du förväntar dig av mig. Jag hoppas att din makt i samhället kommer minska och tillslut inte finnas alls. Detta helst inom en snar framtid.
Kramar
Emilia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar